Det är mycket man inte förstår här i livet.
Här vinner LHC -- efter två raka förluster -- mot tabelltvåan, tar ett viktigt steg mot en plats bland de fyra bästa inför slutspelet, håller nollan. . .och bland kommentarerna läser jag om "skitlag" och "skitspel".
Jag fattar ingenting.
Vad har man då för krav? Att Ekbom, Lindhagen och Molinder ska vara Fetisov, Krutov och Makarov?
Efter en rätt tam och försiktig start tyckte jag att det var med beröm godkänt.
Som Anders Forsberg, Skellefteåtränaren, uttryckte det på presskonferensen:
-- En bra match mellan två bra lag.
Magnus Hävelid, LHC-kollegan, sa:
-- Hållen nolla mot ett av seriens offensivt starkaste lag. Det är starkt. Den här gången gick vi inte med i publikens hänryckning utan spelade ett bra försvarsspel hela tiden.
Visst, jag kan hålla med om att det inte var särskilt flashigt, händelserikt eller vackert. Fortfarande finns mycket att förbättra. Det var jämnt och kunde ha slutat lite hur som helst.
Men det var tillbaka till det rejäla och framförallt var målvakt och försvar betydligt bättre än mot Frölunda och HV.
LHC spelade sig inte till ett viktigt trendbrott.
LHC kämpade sig till det -- och var enda laget på övre halvan som vann.
Så kan det gå.
Några positiva detaljer:
Fredrik Norrena fick chansen igen i målet -- och tog den (precis som eder bloggare förutspådde). Magnus Johansson gjorde bästa insatsen på länge. Riktigt stabilt defensivt jobb av sex av sju backar. Offerviljan symboliserades bäst när Johan Andersson täckte skott i viktiga lägen. Kanonjobb av Patrik Zackrisson och Michael Holmqvist i andrakedjan. Mål i numerärt överläge, även om spelet där haltade rejält.
-- Jag vet inte när vi gjorde mål i power play senast, sa Hävelid.
Det vet jag.
4 januari mot Brynäs hemma.
Så det var onekligen på tiden.
