Hemma efter en riktig rysarkväll på jobbet.
Massor att göra under en osedvanligt het idrottstorsdag, med väldigt mycket sent som skulle in på fem sidor som gjordes färdigt mellan 22.30 och 23.00 -- då var det hårt jobb och en sjutusan som gällde.
En laginsats.
Tror att vi fick ihop det rätt bra.
Detsamma gällde LHC i Luleå.
Hårt jobb, sjutusan till vilja, laginsats och definitivt ett bra resultat till slut.
Tre poäng på bortaplan.
För första gången sedan 18 oktober.
Starkt att vinna i Luleå (det är inte många som gör det), starkt att komma tillbaka efter varje kvittering och starkt att hitta tillbaka till det vägvinnande bortaspelet från tidigt i höstas.
Det kan möjligen ha varit en schimär, men känslan framför teven var att det var länge sedan som det täcktes så mycket skott.
Tre insläppta mål, visst, men två av dem kom i numerära underlägen, och i mångt och mycket såg det konsekvent och stabilt ut igen. En viktig seger i kampen om en plats bland de fyra bästa.
Det blir ett race hela vägen in i mål.
Hyllar tränar-Särkijärvi i morgondagens tidning för det modiga beslutet att låta Christian Engstrand stå kvar i målet. Det hade varit enkelt att kasta in Fredrik Norrena igen, men nu fick Engstrand ytterligare ett lyft och Norrena ytterligare några dagar att förbereda sig inför comebacken.
Nu utgår jag från att han står mot Frölunda på lördag.
Patrik Zackrisson var inne på samtliga fem mål framåt, alla backar var bra med Niclas Hävelid som den allra bäste, Jaroslav Hlinka noterades för tre assists och jag hävdade i första perioden att Pontus Petterström är ofarlig framför mål.
Två perioder senare hade jag fått så jag teg.
Godnatt.
Nu är det fyra dagar ledigt.
