Andreas Jämtin saknades i LHC mot Frölunda. Andreas Pihl (och efter ett tag även Josef Melichar) saknades ännu mer. Ödmjukhet och inställning saknades allra mest.
En tredje Andreas, Molinder, talade i en periodpaus om ”vattenskallar” och det låg något i det. LHC glömde bort att spela efter sina resurser, glömde bort vad som givit poäng tidigare och trodde att man var bättre än vad man är.
Det straffade sig.
Förstås.
Det gör nästan alltid det.
Det började redan i första bytet.
Nonchalant av Magnus Johansson, klent av Jaroslav Hlinka - och 1-0 till Frölunda efter bara 16 sekunder. Samme Hlinka hade tidigt i andra perioden ett helt öppet läge att LHC tillbaka in i matchen, men sköt över och det var rätt typiskt för tjeckstjärnans match.
Slarvig, plottrig och ineffektiv.
Vilket han i och för sig inte var ensam om. För många var för dåliga och framförallt var det lite av bortahockey. Inte tillräckligt rakt i offensiven, inte tillräckligt tätt i defensiven och inte tillräckligt rejält/konsekvent (välj vad ni vill) någonstans.
Med den bristen på ödmjukhet vinner inte LHC en match i elitserien.
Som helhet en av säsongens sämsta insatser och med risk för att i hastigheten inte ha full koll på läget - men så långt från poäng har inte LHC varit i någon match tidigare i vinter. Svagt framför båda målen och svagt i mittzon.
Oj, vad det saknades någon som gick in och - utan att slå någon på käften - markerade att ”nej, det här duger inte”. På 55 matcher är det ofrånkomligt att det blir ett och annat bottennapp och det här var ett sådant.
Lär något av det.
Sen är det bara att glömma så fort som möjligt.
