Efter den urusla starten blev det i alla fall bättre LHC-spel under resten av matchen.
Bättre men inte bra.
Det kunde ha slutat hur som helst.
-- LHC är svårslagna, sa Jocke Eriksson när vi träffades i vad som måste vara elitseriens minsta omklädningsrum.
Det var nästan så att man fick klaustrofobi därinne.
Tränar-Särkijärvi sågade fullständigt insatsen i första perioden och det gjorde han naturligtvis helt rätt i.
-- Vad jag sa? Jag vet inte. Jag var nog mest förbannad, sa han.
Spelarna var inne på samma linje.
-- Under all kritik, sa Patrik Zackrisson.
-- Var vi var i början? Ja, inte var vi där i alla fall, sa Erik Andersson.
Med tillägget:
– Det är för ofta som vi blir för passiva på bortaplan. Nu blev det mer av "hemmaspel" i de sista perioderna. Då gick det bättre.
I övrigt noterar vi. . .
att Christian Engstrand nu bara släppt in två mål på tre matcher. Kanon. Men det kunde lika gärna ha varit noll. Ringrosten har märkts både på Tim Erikssons och Linus Vidells skott. I full form hade han tagit båda.
att nog sjutton såg det ut som om SSK:s 2--0-puck var över mållinjen.
att LHC i första perioden måste ha slagit nåt slags inofficiellt världsrekord i att spela fast sig i egen zon.
att det var klantigt av Andreas Jämtin att dra på sig tio minuters utvisning för snack -- men att han blev mycket bättre efteråt.
att osynlige Jeff Ulmer bänkades i andra perioden.
att Viktor Ekbom såg ut att må rätt okej efteråt, trots smärta i revbenen.
att det nu är 13 bortamatcher sedan LHC tog en trepoängare.
Godnatt.
