Det är mycket man kan fascineras av under finalserien.
Själv är jag barnsligt förtjust i farten.
När Jimmie Ölvestad kommer in i anfallszon och det inte går att få stopp på karln. Eller när Teemu Laine sprintar loss som en Usain Bolt med skridskor på fötterna.
Det går sååååå fort.
Jag vet att det inte är lätt, men just den typen skulle LHC behöva. Speed har varit en bristvara redan i år och när nu Mattias Carlsson väljer Södertälje försvinner en av få med rejäl fart i benen.
Det finns ärligt talat inte många kvar.
