Satt i bilen på väg hem från Malmö när jag fick höra att det var klart.
Jonas Junland till Färjestad!
Förvånad?
Det är bara förnamnet.
Ett av de mest okonventionella klubbvalen på länge.
För det första trodde jag att han skulle göra ett nytt försök i St Louis och för det andra var jag hundraprocentigt övertygad om att han annars skulle välja Linköping.
Det märkliga är att Junland påstår att LHC inte visat något större intresse -- samtidigt som sportchefen Johan Hemlin på styrelsens uppdrag meddelat agenten Patrik Aronsson att man är berett att matcha Färjestads bud på uppskattningsvis över 200 000 kronor i månaden.
Jag förstår inte det där.
Det känns som om något annat ligger bakom.
För klubbens skull hoppas jag 1) att det inte handlade om en kommunikationsmiss eller 2) att det inte var så att man tog Junland för givet.
Jag antar att backen räknar med en större och viktigare roll i Karlstad, att han inte vill riskera att hamna i skuggan av Magnus Johansson i Linköping. Med tanke på alla stjärnvärvningar känns också chansen betydligt större till värmländskt guldjubel om något år.
Beslutet är naturligtvis på sitt sätt en smäll rakt i solar plexus på moderklubben.
Jag har full förståelse för att många LHC-fans reagerar surt och starkt när en av "de egna" skriver på för en av de värsta rivalerna. Men sandlådenivå på diskussionen klarar vi oss utan.
Jonas Junland säger att han tog det beslut som kändes bäst för hans utveckling.
Det kan varken du, jag eller någon annan avgöra.
Det kan han bara avgöra själv.
Jag kan tycka att det är märkligt och jag kan tycka att det är trist när hemvändare inte återkommer till sina rötter. Men ingen kan säga att Jonas Junland valde den enkla vägen.
På det sättet var det ett modigt beslut.
Jag är däremot inte alls säker på att det var rätt.
