Både kul och fascinerande att se hur vissa spelare lyfter sig i slutspelet börjar.
Allvaret. Det roliga.
Det finns några exempel, men det allra tydligaste måste vara Daniel Fernholm. Ingen kan säga (det gör han inte själv heller) att han gjort någon bra säsong, men nu har han verkligen varit strålande under de senaste veckorna.
Inte alls lika trög i skridskoåkningen, åtskilligt säkrare i passnings- och positionsspel -- och med breda bringan i närkamperna då och då. Med den storleken är det bara resursslöseri att inte tacklas och spela fysiskt.
