Inte så konstigt att Djurgården imponerade stort och solklart välförtjänt vann första SM-finalen på Hovet.
Med det sanslösa trycket, med det draget på läktaren -- vem sjutton skulle ens komma på tanken att vara dålig då?
Nu blev det spännande till slut, ishockeyn är ofta sådan, men i nästan två perioder var det, som Janne Karlsson uttryckte det i någon periodpaus, "motorväg därute" och det var hemmalaget som gasade.
Hela tiden.
De snabba spelvändningarna är ett dödligt vapen, liksom bredden där väldigt många kan göra väldigt mycket. Nu har jag sagt att HV ska ta guld och får stå för det, men Hardy & Co känns ramstarkt och kan plocka minst en match i Jönköping.
Samtidigt lyfte sig HV rejält i slutperioden efter att ha blivit överkört dessförinnan. Samtidigt tvingades Gustaf Wesslau utgå och kan inte han vara med i fortsättningen är det naturligtvis ett enormt avbräck. Samtidigt kommer knappast tränar-Karlsson på tanken att matcha Adam Almqvist och Nichlas Torp i samma backpar någon mer gång.
Sju matcher?
Inte alls omöjligt och gärna för mig.
