Hade en jobbig tisdag när min älskade mormor tryggt och stilla somnade in. En iskall vind sveper in i hjärtat, borrar sig smärtsamt in i själen -- och samsas med alla ljusa, oförglömliga minnen.
Du tror att du är förberedd, men det är du inte.
Och det är svårt att vara förnufitig när känslor trängs och ögon tåras.
Vad som hände i kaffehallen i Karlstad kändes därför inte så viktigt.
Men några korta reflektioner:
En stark bortamatch av LHC -- i fem mot fem och i box play. Men med så många utvisningar får du till slut betala priset. Många av utvisningarna var fullständigt onödiga att ta, samtidigt som jag kan förstå irritationen mot domarduon. Det blev en för tydlig snedfördelning. Både Niclas Hävelids och Josef Melichars tacklingar bakom mål såg otäcka ut och jag ska inte säga att det var fel med utvisningar, men man ska inte glömma att det också är en forwards ansvar att i sådana lägen vara beredd att det kan smälla. Olyckligt med skadorna på Johan Andersson och Andreas Pihl. När sen även Melichar försvann blev det än mer kännbart. Lovande comeback av Andreas Jämtin. Stormatch av Jaroslav Hlinka. Sebastian Karlsson hade väldigt mycket energi. Robin Persson hade det väldigt jobbigt. Inne på alla målen bakåt (direkt inblandad i det tredje, passiv och på mellis vid det andra) och flera utvisningar. Tre poäng upp till Färjestad på tredjeplatsen -- men bara lika mycket ned till Luleå och Djurgården.
Det här blir ett race ända in i slutet.
