Direkt efter matchen stora, svarta mattor på isen i Cloetta center för att förbereda inför det som komma skall.
Melodifestivalen på lördag.
Bara att hoppas att det blir mer underhållande än det som LHC bjöd på mot Timrå.
Eller rättare sagt:
Det som LHC inte bjöd på.
En skitmatch, i ordets rätta bemärkelse.
Det var en av säsongens sämsta hemmainsatser, kanske den allra sämsta, och det var skönt att höra att alla höll med om det efteråt. Tränar-Särkijärvi sågade insatsen och Patrik Zackrisson hymlade inte om att "det var alldeles för dåligt".
-- Jag var bäst idag. Det säger inte så lite, sa materialaren Peter "Slaka" Andersson och log snett.
Nog för att det så här på alla hjärtans dag bjöds frikostigt vid Timrås båda mål, men det var ändå den impotenta offensiven som var mest slående. En viss uppryckning under andra halvan av tredje perioden, men ärligt talat skapades inte mycket då heller.
Slutspelsjagande Timrå behövde poängen, försvarade sig på det sätt som tilläts för kvällen och LHC saknade nycklar att låsa upp det. Därtill var farten för dålig, idéerna för få, aggressiviteten för svag och passningsspelet under all kritik.
LHC har för lätt att falla i bekvämlighetens fälla och gjorde det nu igen. Det kostar att vinna även i elitserien och då måste betydligt fler vara beredda att betala priset.
Hlinka och Hlavac var alldeles för duttiga och långsamma att komma till skott, men det var bara med tjeckerna på isen som det då och då kändes någorlunda farligt. Det är samtidigt ett kraftigt underbetyg till alla övriga anfallare.
Det är många som borde vakna förbannade i morgon bitti.
