En halvtimme kvar till match i CC.
Samtalsämnet?
Foppa.
Förstås.
Det blev bara två matcher i NHL-comebacken för Peter Forsberg. Han lägger av. Igen. Den här gången är det för gott och en av de absolut största karriärerna i svensk hockeyhistoria är över.
I min värld är han störst av alla.
Tekniken. Spelsinnet. Modet. Aggressiviteten. Passningarna. Viljan.
Och framförallt:
Tjurigheten.
Ingen kan anklaga honom för att han inte försökte, ingen kan för en sekund tvivla på hans outsläckliga kärlek till ishockeyn. Foten höll inte för påfrestningarna när det kom till tuffa NHL-matcher. Kroppen sa ifrån och Foppa kände att han inte hängde med på det sätt han ville längre.
Då fick det vara nog.
Visst kan med facit i hand tycka att han borde ha lagt av tidigare.
Men vadå?
Jag tycker att han slutar som den hjälte han alltid varit.
Det är väldigt, väldigt många människor i världen som det är mer synd om.
Men jag hade verkligen önskat nummer 21 ett bättre slut.
