Mest spännande är det förstås i botten på elitserietabellen.
Sitter och studerar Frölundas spelartrupp, fastnar på forwardssidan och funderar över ett hypotetiskt tankeresonemang.
Om du bara tittar namn- och meritmässigt, utan att fundera över struktur, roller, ålder och "på väg uppåt eller nedåt i karriären" (vilket uppenbarligen är precis vad Frölunda gjort) -- vilka skulle då gå in i LHC?
Jag får det till åtminstone sju: Tomi Kallio, Joel Lundqvist, Niklas Andersson, Per-Johan Axelsson, Riku Hahl, Mika Pyörölä och Toni Koivisto.
Men hur många av dem presterar vad de tidigare visat att de har kapacitet, och inte minst har betalt, för?
Niklas Andersson, kanske.
I övrigt?
Njae.
Att bara stapla en massa kända namn på varandra är ingen framkomlig väg till framgång. Som nu senast när talangen Calle Klingberg släpptes iväg till Timrå och glidaren Dragan Umicevic hämtades från Färjestads överskottslager.
Umicevic har redan -3 i plus-/minusstatistiken.
Frölunda har tillsammans med HV seriens dyraste trupp, men en massa miljoner räcker inte långt när det saknas en röd tråd och tanke på hur laget långsiktigt ska byggas.
Nu ligger göteborgarna sist och det är naturligtvis ett megastort misslyckande.
Ja, kalla det fiasko, om ni vill.
Samtidigt är det bara tre poäng upp till slutspelsplats.
Och det är 27 pinnar kvar att spela om.
Den feta damen har inte ens börjat harkla sig än.
Det är det enda positiva för Frölunda just nu.
