Ingen ska säga att det var särskilt vackert eller underhållande.
Det vore att ta i.
Men so what?
Det var segern som var viktigast och LHC vann.
Första vinsten i Gävle på fyra år. Välbehövligt efter bottennappet mot Timrå senast.
Jag vet inte om det är någon sjukdom jag har, men jag har alltid varit förtjust i sådana där vinster efter "grismatcher". Det är bra att LHC verkligen fick visa att det går att vinna genom att spela starkt bakåt och efter sina resurser.
Bortahockey by the book, som det brukar heta.
Det bästa beviset:
Christian Engstrand höll nollan, fick bara 19 skott på sig -- och tvingades inte till en enda superräddning på tre perioder.
Då förstår ni.
Brynäs hade ett skott i stolpen i början, men inte ett högkaratigt läge efter det.
Som Niklas Czarnecki, tränaren, uttryckte det:
-- Vi skapade för lite för att vinna. Efter målet kontrollerade Linköping matchen på ett bra sätt.
Sedan går det naturligtvis att kräva mycket mer av offensiven och intensiteten.
-- För mjäkigt och lite för defensivt, sa matchhjälten Patrik Zackrisson.
På ett sätt har han naturligtvis rätt.
Men LHC låg rätt i sina positioner -- och skaffade sig ganska många lägen till snabba omställningar.
Det borde ha utnyttjats på ett bättre sätt.
