Har en ledig helg och chockade mig själv med att i n t e ta mig till CC i går kväll.
Såg delar av matchen på tv i stället.
Viktigast var att vinna och LHC vann.
Tolv skott på mål är inget kaxigt facit på hemmaplan och offensivt var det -- förutom några läckra aktioner av främst Jaroslav Hlinka -- ärligt talat inte mycket att yvas över. Men att verkligen kämpa sig till segrar har också sin tydliga charm.
Det har jag alltid tyckt.
Inte minst är det ofta på det sättet som du vinner matcher när det brinner till i slutspelet.
Då finns det ingen som bryr sig om underhållningsvärdet.
Positivt: ny kanonmatch av Norrena, två mål och bra spel av Magnus Johansson, sköna glimtar av Hlinkas tekniska elegans och uppoffrande insatser av många i avgörande lägen. Som av Andreas Pihl i slutet.
Han betyder mer för det här laget än vad ni tror.
Negativt: det kändes bara farligt framåt när tjeckerna var inne på isen.
Med 77 poäng är det klart för slutspel. Kan inte tänka mig annat. Nu handlar det om att 1) skaffa sig en så bra placering som möjligt, 2) undvika ytterligare skador och 3) hitta rätt formationer till kvartsfinalen.
