Stryk mot Rögle, tappad serieledning -- och jag vågar påstå att det var Slavomir Leners hjärnsläpp och högst märkliga beslut att plocka ut Christian Engstrand som kostade LHC segern.
Det väckte en massa känslor inom laget, jag tror ingen tyckte att det var rätt och hur mycket jag än tänker på det förstår jag det inte. Jag hade kunnat köpa det om Engstrand verkligen varit usel, på samma sätt som jag hade kunnat köpa det om det handlat om någon mer etablerad spelare med ett större självförtroendekapital att ösa ur.
Jag gillar Lener, men den här gången gjorde han fel.
Väldigt fel.
Utvecklar mina tankar i ämnet i morgondagens papperstidning och kan säga så mycket som att det blir mycket stark kritik av LHC-tränaren. Den här gången har han verkligen förtjänat den.
Ungefär som när dåvarande IFK Norrköpingstränaren Sanny Åslund både bytte in och ut Georgios Karatanasis i en och samma allsvenska match på Idrottsparken för hundra år sedan.
Elitidrott är ingen skyddad verkstad, absolut inte, men så gör man bara inte.
I tankarna hade LHC-spelarna redan tagit OS-uppehåll och det var nästan löjligt hur man vek ned sig i sista perioden. Ett tag var det så överlägset i den andra att man undrade om det var två lag från samma division.
Direkt efter matchen fick jag mejl om att "spelarna måste visa hjärta" och "de borde i alla fall kunna ta i någon gång".
Det köper jag inte.
Visst, det var dåligt och det var många som var loja den här gången.
Men bara målskillnad skiljer LHC från att vara bäst i Sverige.
Så så uselt kan det trots allt inte ha varit tidigare.
Eller?
Kritik är inte fel när den är berättigad, absolut inte, men man ska inte glömma att samma människor för femton år sedan var överlyckliga efter en seger mot Tranås.
