söndag 14 februari 2010

Nu ska jag vinna kampen

På sedvanligt vis har vi en svensk--holländsk OS-medaljkamp här hemma.
Det började inget vidare.
Guld för Holland (Sven Kramer), fiasko för Sverige (Jonsson och Olofsson).
Sambon log.
Jag bet ihop.
Tur att det är några dagar kvar i Vancouver och Whistler.
Den här gången vore det fan om jag inte vann till slut.

Å andra sidan gjorde Ola Toivonen, Fredrik Stenman och Andreas Granqvist alla mål i holländska ligan i dag.
Men det räknas ju inte här.

För husfridens skull håller jag på Holland i fotbolls-VM i sommar.

På tal om OS: Anastazia Kuzmina vann damernas skidskytte och alla tänkte på doping.
Men ingen sa det.
Samtidigt var det inte bara Kuzmina som var före Helena Jonsson och Anna-Carin Olofsson. Och man kan snacka hur mycket som helst om att OS är en vanlig tävling.
Det är inte det.

Mig skulle det inte förvåna ett dugg om Anja Pärson blir bästa svenska i detta OS.
Bäst när det gäller är hennes andranamn.
När andra blir stirriga blir hon bara coolare.
Och jag älskar det.

Fantastisk tv-dokumentär om alpina stjärnan i veckan, förresten.

Synd att inte Björn Ferry är lika bra på att åka skidor och skjuta som att prata.

Hörde en intervju med Daniel Alfredsson på radion i dag.
-- Ditt drömscenario i OS? undrade reportern.
-- En final mellan Sverige och Norge, sa Alfredsson.
Det är nåt visst med göteborgare.

Veckan stora snackis i Sverige?
Elisabeth Höglunds vara eller inte vara i "Förkväll".
Jag är ledsen, men jag kan inte hetsa upp mig.

Sågade fullständigt Jenny Silvers "A place to stay" i melodifestivalen förra veckan.
Nu har jag flera gånger hört samma låt på radion och får den inte ur huvudet.
Skitbra.