Hemkommen efter 0--3 i CC, sitter och funderar på vad som kan och bör skrivas.
Hm.
Det känns som om allt redan är skrivet.
Redan efter förlusten mot HV skrev jag:
"Jag tror absolut inte att ett tränarbyte är en åtgärd som med automatik löser bekymren.
Men:
LHC är farligt nära den gräns där det inte går att göra något annat.
Det går inte att byta ut alla spelare. Men det går att byta ut tränaren.
Hans Särkijärvi har ansvaret för hur det ser ut på isen och det är tydligt att LHC är lika långt från harmoni som Evert Taube är från Rammstein. Det handlar inte om bra eller dålig tränare, det handlar om förändring."
Så känner jag fortfarande.
Och då undrar jag hur Särkijärvi känner.
Vad mer kan han säga som han inte redan sagt? Vad mer kan han göra?
Spelarna är i ett så mentalt utsatt läge att jag tvivlar på att de för tillfället kan ta till sig tränarens budskap.
Klart att det är oroligt, klart att alla är frustrerade -- men jag har sett mer stressade lag och varit i omklädningsrum där paniken legat betydligt mer på lut. Det är ändå ett ganska gott tecken.
Närmast till hands just nu ligger att göra klart med ett nyförvärv. Förstod jag snacket rätt dyker någon ny spelare upp inom kort.
Överst på önskelistan: en center av klass för att komplettera Carl Söderberg på den positionen.
För visst är läget akut.
Det vore bara löjligt att påstå något annat.
Och det mest alarmerande av allt är inte fem raka förluster nu på slutet. Det är att spelet inte sett särskilt bra ut under hela hösten.
Eller om ni så vill: det stora problemet är inte tabellplaceringen.
Det stora problemet är spelet.
Nu hade LHC alla chanser i världen mot ett bortasvagt och formsvajigt Frölunda utan en hel femma tunga namn. Men ärligt talat var det inte ens särskilt nära. Några chanser (Söderberg var närmast med ett stolpskott) men långa stunder lika ångestladdat som en pjäs av Lars Norén.
Nog jobbades det, men det hjälper föga när det mest jobbas fel och självförtroendet är lika med noll.
Tre utlånades spelare -- Joachim Nermark, Sebastian Ottosson och Clas Nordén -- var tillbakakallade, men att de skulle göra någon avgörande skillnad var förstås att hoppas för mycket.
Det går inte att kräva.
Men att spelare som Hlinka, Hlavac, Jämtin, Söderberg, Figren och Arlbrandt nu spelat över två och en halv timme utan att göra mål är rent uselt. Mitt i allt det här ska man inte glömma spelarnas ansvar.
Bäst/minst dålig i LHC: Niclas Hävelid. Och Albin Lorentzon visade att hans attityd och tuffhet behövs. Inte minst när läget är som det är.
Skönt för LHC med många bortamatcher nu närmast.
Men den mot Modo på torsdag har en intensiv stank av ångest.
/ PB
