Tre matcher kvar före juluppehållet.
Även om ingen sagt det rakt ut tror jag att Hans Särkijärvi har de tre matcherna på sig att vända den negativa LHC-trenden. Ser det fortsatt skraltigt ut under veckan -- då tror jag fortfarande att det blir ett tränarbyte.
Nu kallas spelare tillbaka, juniorer plockas upp, etablerade spelare ser ut att bänkas/placeras på läktaren och det känns som om det vänds på de sista stenarna i den trupp som nu finns att tillgå.
Lyckas inte det -- då är det inte långt till vägs ände.
Att det ruskas om i spelartruppen, att Sebastian Ottosson, Joachim Nermark och Clas Nordén alla kan spela från start i morgon (det såg i alla fall så ut på träningen idag) är förstås ett sätt att få in efterlängtad energi och att sätta press på de övriga.
Signalen är tydlig:
Skärp er -- annars får ni inte spela.
En desperat åtgärd?
Möjligen.
Men det är inte fel att försöka (även om jag personligen valt rutin, läs Håkanson eller Molinder, före orutin, läs Nordén, från start i vad som kan vara en av höstens absolut viktigaste matcher).
Att tro att Ottosson & Co ska förändra något radikalt i spelet är förstås att tro för mycket. Däremot kan omflyttningarna av Hlinka (med Jämtin och Figren) och Hlavac (med Söderberg och Arlbrandt) i toppkedjorna ge ett poängmässigt lyft.
Och bara det kan i så fall räcka långt.
Det här med serielunk finns inte längre.
Sju poäng upp till fjärdeplacerade Frölunda kan i morgon kväll bli bara fyra -- eller öka till tio.
Det är en jäkla skillnad.
Jag minns hur uppgiven Gunnar Persson kändes innan han för några år sedan fick sparken.
Den uppgivenheten finns inte hos Hans Särkijärvi.
En sak till:
LHC bjöd in fans och intresserad allmänhet till frågestund i kväll.
Bra initiativ i det här läget.
Och viktigt.
/ PB
