Häftigt med så mycket folk (nästan 19 000) på ishockey. Häftigt med en elitseriematch i elljus. Häftigt med den annorlunda inramningen.
Men annars vet jag inte om det var så häftigt.
Efter en lovande start blev jag besviken på trycket och stämningen.
Det blev. . . vad ska jag säga. . . sömnigt, på något sätt.
Det var inte en lika mäktig upplevelse som jag hade trott och hoppats på. Jag kom på mig själv med att under matchen stå och tänka att "nja, det där med spel inne i sköna arenor är nog inte så jävla dumt ändå".
Nu kändes det som om många var mer nöjda med att inte frysa än av själva underhållningen på isen. Och spelarna hade förtvivlat svårt att göra mål.
Men okej.
En utematch per säsong i elitserien som ett kul jippo för att marknadsföra svensk hockey är inte alls fel.
Mer inne att spela ute än så behöver det inte bli.
Däremot var det en ny stark bortamatch av LHC och en välförtjänt seger efter sex raka förluster. Två poäng kändes som tre. Det märktes tydligt i omklädningsrummet efteråt.
Carl Söderberg (det känns som det bara är han som gör mål i LHC just nu) avgjorde. Fredrik Norrena kanon i målet. Starka backinsatser överlag. Johan Åkerman har fått mycket skit tidigare, men nu var han klart bra. Michael Holmqvist alldeles utmärkt igen.
Det får räcka så för nu.
Godnatt.
/ PB
