Det var egentligen bara en tidsfråga.
Södertälje har inget mästarlag, men ett lag som borde vara tillräckligt bra för att vara givet till slutspel och har ändå legat sist i tabellen under nästan hela hösten.
Och då blir det som vanligt.
Bottenlag sparkar tränare.
Så har det alltid varit och så kommer det vara.
Jag tror inte heller att Leif Strömberg hade spelarnas stöd.
Det har säkert också bidragit till fallet.
Nu kommer Jim Brithén i stället och det blir säkert bra även om det säkerligen blir en omställning från defensiv till offensiv hockey. Jag ska villigt erkänna att den sympatiske skåningen sedan tiden i Linköping är en personlig favorit. Som person, men också som tränare. Utan honom hade inte LHC varit där klubben är idag, det vågar jag lova.
Jag antar att han slipat till kanterna i sin ledarstil, men Brithén kör sitt race och står för det. Om ni inte tror mig kan ni väl fråga någon av dem som var med när tränaren beordrade natträning efter förlusten i division 2-premiären för 16 år sedan.
Det lär inte bli aktuellt i Södertälje.
Jag är förresten rätt säker på att Brithén inte alls sörjer att egot Hannes Hyvönen försvunnit.
Laget är alltid viktigare än jaget.
