Tillbaka på hotellet alldeles vid travbanan Jägersro i Malmö (en fråga till travfreak och kollega Mildaeus: är det inte här som Hugo Åberg Memorial avgörs?).
Snart läggdags.
2--6 mot Tjeckien.
Andra perioden och tre insläppta mål på 73 sekunder förstörde allt.
Överhuvudtaget var det en tam blågul insats, alltför många som visade alltför lite. Att tjeckerna är bra på att kontra och utnyttja motståndarnas misstag borde inte ha kommit som någon överraskning.
Så har det varit sedan urminnes tider.
Kul i alla fall att se Weinhandl, Mårtensson och Håkanson tillsammans igen. Även om inte LHC-kedjan skapade massor i fem mot fem blev det dubbla mål i numerära överlägen och Mårtenssons dubbla assists var geniala.
Radarn fungerar även efter åtta månader utan varandra.
Klart bäst var annars en annan utlånad LHC-are: Magnus Johansson.
Mycket pondus, lugn och säker.
Mattias Modig hade ingen kul kväll i målet och blev utbytt inför sista perioden. Men så fick han knappt någon hjälp heller. Utöver Johansson gillade jag Linus Omark, som visade att det inte är någon tillfällighet att han gått bra i elitserien.
LHC-backen Johan Fransson, tillfälligt ute ur Leners frysbox, fick spela mer än han gjort under hela hösten och hade en otacksam uppgift bredvid hopplöse David Petrasek (vad gör han här?). Nu var Fransson inne på de tre första baklängemålen, men åtminstone de två första var Petrasek direkt inblandad i.
Överhuvudtaget är det lätt att konstatera att det hade gått bättre med backarna Kenny Jönsson, Marcus Ragnarsson och Dick Tärnstöm i laget. Det fanns helt enkelt inget försvar för det svenska försvaret.
Bara en sak till: logistiskt för pressen måste nya Malmö arena vara bland det absolut sämsta jag upplevt. Ingen ordning på någonting, stängda dörrar och stora avstånd.
Mycket har Percy tänkt på. Men definitivt inte på oss journalister.
Men vad vet jag?
Han kanske inte gillar oss.
Godnatt.
