2--2 i finalreprisen mot HV 71.
Helt okej för LHC, även om det fanns delar som absolut inte var bra.
Som starten i tredje perioden, som numerära överläget i förlängningen.
Men med tanke på så tufft motstånd och dubbla, tunga skador måste oavgjort ses som med beröm godkänt. Viktigt för LHC att hålla differensen i jakten på serieseger. Inte minst som Färjestad samtidigt vann och närmade sig.
Nu skiljer bara en poäng mellan ettan och tvåan.
Det var ett toppmöte på papperet -- och också ett toppmöte i verkligheten. Så kändes det i alla fall framför teven. Svängigt, bra fart, heta dueller och mycket chanser.
Daniel Henriksson missade något vid första HV-målet, men var annars klockren igen (liksom för övrigt Stefan Liv i HV-buren). Av backarna gillade jag Ivan Majesky och Calle Gunnarsson bäst. Framåt var Andreas Jämtin piggare än på länge, firma Hlinka & Hlavac glimtade till med sin elegans, Pontus Petterström gjorde en massa nytta och Mattias Carlsson skötte sig utmärkt som vikarie för Håkanson i tredjekedjan.
Ungefär så.
Oavgjort verkar förresten passa HV ganska bra.
Tredje raka kryssmatchen -- och den artonde den här säsongen.
