Vet inte om det är jag som är överdrivet kritisk, men jag har verkligen svårt att förstå de som tyckte att det var en särskilt bra LHC-match mot Rögle i går.
Visst, det hände en del. Visst, det var en del heta situationer. Visst, det var spännande. Visst, det var sjätte raka utan förlust.
Men bra?
Inte om du frågar mig.
Jag tyckte LHC länge såg bekvämt ut och med en alltid lika farlig "äh-det-löser-sig-känsla" i ben och huvud. Nu räckte det till oavgjort, men det kan inte vara godkänt. Inte mot Rögle, som inte tagit poäng utanför Ängelholm sedan 1 november.
Jaroslav Hlinka och Jan Hlavac fick spela massor, men hade inte många rätt. Det är påfallande hur ofta som tjeckerna har svårt att få fart på spelet när det blir den här typen av "lunkmatcher".
Kan inte heller förstå varför inte Johan Fransson gavs speltid när det nu saknades spelare. Jag utvecklar de tankarna i morgondagens papperstidning. Låt vara att han är back, men är det någon försvarare som skulle klara av att göra x antal byten som rivig och hårt arbetande forward i en fjärdekedja så borde det vara skridskoskicklige Fransson.
Nu fastnade han på bänken en match till.
Märkligt.
En av förklaringarna till den senaste tidens formtopp har varit att många spelare varit delaktiga och att Lener inte laborerat så mycket i formationerna. Nu var åtminstone min känsla att det plottrades väl mycket.
Men det kanske bara var något som jag fick för mig.
