Jag säger bara Mattias Tedenby.
Såg ni målet i JVM-semifinalen i går kväll?
Dragningarna och kroppfinterna när han vände bort fyra spelare och den kyliga passningen till Simon Hjalmarssons 4--2 . . . det var bland det värsta jag vet i hockeysammanhang.
-- Oj då, sa Tedenby själv när han såg målet på tv-reprisen efteråt.
Han hade all anledning att vara precis så nöjd som han såg ut.
Jag gillar verkligen juniorhockeyn och juniorkronorna. Låt vara att det blir ett och annat taskigt misstag -- men vilken intensitet, vilken ambition. Underbart att skåda.
Det finns inget som kan stoppa det här svenska laget.
Inte ens Kanada.
Så känns det.
Så häftigt när det spelas hockey med den farten (Magnus Svensson-Pääjärvi), det självförtroendet (Erik Karlsson) och den aggresiviteten (Nicklas Lasu, hoppas verkligen att han kan spela i finalen).
En övertänd Niklas Wikegård kommer att såga kanadensare och domare, men det blir svenskt guld, det blir 3--2 efter två mål av Oscar Möller och storspel av Jacob Markström.
Sen är det bara att tacka för underhållningen.
