En av nycklarna i ett tätt och tufft slutspel är att stjärnorna måste höja sig lite extra och vara som bäst när det gäller som mest -- på samma sätt som att övriga lyfter en nivå jämfört med serielunken.
Det sistnämnda kan man säga att spelare som Robin Persson (inte minst han), Andreas Pihl, Jocke Eriksson, Fredrik Emvall, Sebastian Karlsson och någon/några till har gjort.
Däremot går det att begära mer av främst tjeckduon Jaroslav Hlinka och Jan Hlavac. De är med -- och har betalt för -- att leda laget och det har de inte gjort.
Det är sanningen.
Känslan är att Hlinka lider svårt av att lekkamraten Patrik Zackrisson är skadad och att Hlavac inte hittat formen efter axelskadan strax före slutspelet. Nu gjorde den ene i och för sig mål och den andre kämpade intensivt hela tiden.
Men han fick knappt ut något av det.
I 38 av 60 minuter gjorde Frölunda en nästan perfekt bortamatch.
Andreas Jämtin är en personlig favorit och var en av dem som väckte laget med sin energi. Men den här gången blev det för opolerat, för vårdslöst och gjorde mer skada än nytta.
LHC kan definitivt inte skylla förlusten på domarna.
Snarare tvärtom, eller hur man nu ska säga.
Christian Engstrand var lysande i Göteborg i lördags och kommer med tiden att bli en riktigt bra elitseriemålvakt. Men som jag skrev redan då: den stora prövningen är att vara bra igen och igen och igen.
Engstrand klarade inte det.
Han kom fel vid 0--1 och både 3--3 och 3--4 var skott som han ska ta.
Det känns hårt att skriva det, men med Fredrik Norrena i målet hade LHC vunnit. På det sättet kan finländarens onödiga tilltag och långa avstängning få förödande konsekvenser.
Det kan fälla hela laget.
Kul att se Jari Tolsa på isen igen. Trist att han inte fick vara där oftare.
Slavomir Lener gjorde rätt som försökte väcka laget med aktiv coaching och platsbyten i kedjorna. Men blev det inte lite väl rörigt?
LHC:s bästa: Jocke Eriksson, Magnus Johansson och Mikael Håkanson.
I den ordningen.
