Det stora misslyckandet är nära.
Igen.
Det känns lite som om Linköpings HC drabbats av en slutspelsförbannelse och på fredag kan det tippade guldlaget bli utslaget.
På hemmaplan.
Igen.
Ingen tvekan om att LHC borde kunna vara bättre med så mycket på spel i en match som var mer eller mindre nödvändig att vinna.
Nu var det (för) länge alldeles för flat och för mycket av bekväm kortpassningshockey. För lite karaktär och frustande adrenalin.
Tack vare Niklas Anderssons tackling i ryggen på Andreas Jämtin (nej, jag tyckte inte att det var matchstraff) och ett bättre fungerande power play än tidigare höll det på att räcka ändå.
Men så tog Jämtin i sin tur en onödig utvisning och Christian Engstrand släppte två långskott förbi sig.
Där försvann matchen.
Där kan hela säsongen ha försvunnit, för jag har svårt att se LHC ska vända det här. En av favoriterna hänger mot repen och är ruskigt nära att bli knockat.
Omöjligt att vända?
Visst inte.
Det är trots allt två av tre matcher på hemmaplan och i Göteborg var det hur nära som helst senast.
Men att vinna tre raka?
Nej, det tror jag inte.
