Fick, just före nedsläpp, frågan av bänkgrannen Herner.
-- Nå, vad tippar du?
-- 3--2.
Varpå jag -- och jag inser att det här låter som en gigantisk efterhandskonstruktion, men jag lovar, det är dagens sanning -- tänkte till igen och kände att "nej, 4--2 är nog ett bättre tips".
Men jag sa inget.
4--2 blev det och under halva matchen var det en imponerande maktdemonstration av LHC med bra passningsspel, snabba spelvändningar och balanserad aggressivitet.
Frölunda sattes under tryck, backarna hade förtvivlat svårt att få pucken ur egen zon och kvaliteten hos toppspelarna triumferade. Nu blev det lika sjutton spännande på slutet, men på något sätt är det ishockeyns natur.
Det blir väldigt ofta så.
Skrev redan i förmiddags att jag trodde på LHC i final -- om det blev seger i kväll. Jag har inte ändrat mig. Nu är säsongen räddad, nu kan alla mentala spärrar kastas över bord -- och nu är det faktiskt Djurgården som är favorit och laget att slå.
Det blir ett möte mellan två helt olikt byggda lag.
LHC med sina stjärnor och spetskompetens, Djurgården med sin fart och bredd. Sveriges bästa hemmalag mot Sveriges bästa bortalag. Det kommer att bli jämnt igen, räkna med många uddamålsvinster nu också, men något säger mig att alla LHC-fans kan förbereda sig på en lång säsong.
Att i det utsatta läget, i underläge med 1--3 i matcher, krama mer ur vinnarskallarna tyder på karaktär och en skön känsla i laget.
Bara att erkänna.
Det trodde jag aldrig.
Tippade redan i höstas HV--LHC i final.
Jag har inte ändrat mig där heller.
