Ibland stämmer känslan rätt bra.
Hade knappt hunnit skriva att känslan var att Frölunda skulle avgöra -- förrän Niklas Andersson gjorde just det. Med första riktiga hemmaskottet på mål i förlängningen.
Jaroslav Hlinka gled från offensiv zon, Daniel Fernholm hamnade fel och Niclas Hävelid gjorde det elementära misstaget att titta på puck i stället för på spelare.
Pang.
4--3.
Avgjort.
LHC-arna höll inte riktigt med mig efteråt när jag påstod att det i två perioder saknades attityd, adrenalin och desperation (Andreas Pihl, Tony Mårtensson, Mattias Carlsson och några till undantagna). Men med samma insats som i slutet av matchen lite tidigare -- då hade det inte ens behövt gå till förlängning.
Samtidigt inte alls så förvånande att 3--3 kom till slut.
Så tungt var trycket.
Om vi nu ska återknyta till här med känslor -- så är känslan att LHC trots allt är det bättre och vassare laget om alla gör det de ska. Inte minst med Frölundas tunga skada på Joel Lundqvist.
Men nu måste det bli seger i match 2 på lördag.
Annars tror jag uppförsbacken blir alltför brant att ta sig över.
En känsla.
Det också.
Godnatt.
