På plats i Scandinavium.
Vet inte vad det är, men blir nästan alltid lika glad när jag kommer hit.
Trångt och slitet, men mer genuint än någon annanstans i hockey-Sverige.
Dessutom är det ett alltid som ett längre träningspass att ta sig upp till pressläktaren.
Det har gått några minuter och jag flåsar fortfarande.
Men jag skyller på att jag fortfarande är förkyld.
Tillsammans med kollega Calén blev det en snabbsväng på stan och en entrecote med pommes på Brasserie Lipp på Avenyn. Kollega Kustvik tog en tupplur och gjorde sen som vanligt.
Han tog en McDonalds.
Har nya glasögon och tycker att jag ser bättre än någonsin.
Så nu har jag ingenting att skylla på.
