Fjärde raka förlusten, snart slutspel och LHC sjunker i elitserietabellen. Ny torsk mot Frölunda på lördag och det lag som lett serien i 36 av 51 omgångar kan vara fyra -- med bara en poäng ned till femman Frölunda.
Illavarslande?
Absolut.
Värt att ta på allvar?
Absolut.
Några refektioner med ett par timmars distans till 1--3 mot Luleå:
Inget snack om att Luleå var bättre. Smartare, effektivare och mer strukturerat. Vart har linjerna i LHC-spelet tagit vägen? Märkligt att allt kan bli så mycket sämre på bara några veckor.
Slavomir Lener var för passiv. Han tog time out när det var en minut kvar och tekning i egen zon. Den borde naturligtvis ha kommit betydligt tidigare.
Har varit inne på det tidigare och det måste sägas igen.
Jag kan verkligen inte förstå att inte Mattias Carlsson får spela mer (mot Luleå fick han inte spela alls). Han kan göra mål och är dessutom speedig, vilket man inte kan säga om så många andra LHC-forwards.
Måste säga att det känns som om Carlsson misshandlas av Lener.
I fyra matcher i rad nu har LHC hamnat i tidigt underläge. Det kan knappast vara en tillfällighet.
Passningsspelet var verkligen under all kritik, framförallt i första perioden. Inte för att det enbart är backarnas fel, men avsaknaden av spelskickliga försvarare märks tydligt.
När inte passningarna går rätt blir det ingen fart utan bara frustration.
Daniel Henriksson borde ha klarat kusinen Linus Omarks skott till 1--0. Å andra sidan skulle inte Niklas Persson ha gjort en indianare i offensiv zon några sekunder före.
Det var ett tydligt bevis på hur det kan bli när du blir överkonstruktiv.
Det är ingen framkomlig väg i det här läget.
Det enkla är det geniala.
Ska inte påstå att inte LHC-arna försökte. Men det såg mest stelt och andefattigt ut.
Vad som vände den negativa LHC-trenden före jul?
En dryg veckas uppehåll tack vare landslagsturneringen i Moskva.
Den möjligheten finns inte den här gången.
