Följde seriefinalen från Skellefteå via teven tidigare under kvällen och måste säga att jag var imponerad av LHC. Att för fjärde gången i rad vinna i elitserien dagen efter en förlust i Champions league tyder onekligen på karaktär. Andreas Jämtin gjorde en helt okej debut och kommer att bli bättre.
Glädjen efter Martin Laumann Ylvens 3--1 var häftig.
Norrmannen skrek rätt ut -- innan Jämtin hoppade upp i hans famn.
Kul att se den energin.
Sånt betyder mycket.
De tre snabba målen i första perioden avgjorde. Efter den urladdningen hade LHC kontroll på läget och behövde inte förta sig för att vinna.
Så kändes det.
Snyggast: Jocke Erikssons öppnande passning till Teemu Aaltos 1--1. Gladast: Laumann Ylven efter första elitseriemålet. Bäst: Jag gillade matchningen med åtminstone hyfsat jämnt fördelad istid. Viktigast: tre nya poäng -- och nu åtta pinnar före tvåan Färjestad.
Blev förresten minst sagt stressigt för att få ihop en text till papperstidningen. Ingen av de LHC-are jag sökte svarade på sina mobiler. Inte förrän runt 22.10 fick jag tag på Martin Laumann Ylven. Några minuter senare svarade Magnus Hävelid, som i sin tur och efter lite snack lämnade telefonen vidare till Andreas Jämtin.
Det blev att skriva i ilfart och 22.40 satte jag punkt.
Tio minuter senare skickades sidan ut till tryckeriet.
