Tre raka förluster – och bortamatch mot formstarka Frölunda i kväll.
Någon anledning till panik i Linköpings HC?
Absolut inte.
Självklart är det illavarslande med den senaste tidens insatser och det finns mycket som måste bli bättre. Självförtroende är en färskvara, men jag tror ändå att det finns så mycket samlat att det fortfarande tål en och annan motgång.
Målvakterna måste kunna rädda laget när spelet i övrigt inte fungerar (hur många poäng tror ni inte att Johan Holmqvist spelat hem till Frölunda?).
Så har det inte varit.
De tjeckiska stjärnorna har värvats för att leda laget och måste så göra, inte minst genom och under tunga perioder.
Så har det inte varit.
När inte allt flyter som vanligt gäller det att spela enkelt. Glöm de svåra lösningarna, glöm det där med att vara konstruktiv i alla lägen. Det leder bara till misstag och i sin tur till frustration.
Så har det varit.
På något sätt tror jag att LHC nu får betala priset för allt tufft matchande tidigare under hösten. Det går bra när du är mitt inne i det, men på sikt kan det ta ut sin rätt. Inget märkligt med det. Ungefär som när du klarat många utvisningar – men släpper in ett mål just när laget blivit fulltaligt.
Jag tror fortfarande att exempelvis värvningen av Andreas Jämtin kommer att bli bra. Men det finns alltid en fara till att förändra hierarkin i ett lag när det går bra. Det kan även Skellefteå komma att märka efter Mikael Renbergs comeback.
I grunden är det naturligtvis positivt med ett på papperet superstarkt lag – men det gäller också att alla verkligen accepterar sina roller (titta vad som hände just Frölunda i fjol).
Jag säger inte att det är ett problem i LHC, det vet jag inte, men det får absolut inte spridas någon negativ energi från omklädningsrummet och ut på isen.
