2--6 mot Timrå. 1--5 mot Modo. 1--4 mot Färjestad.
Det ser inget vidare ut för Linköpings HC.
Hemska 4--15 på de tre senaste matcherna.
-- Vi har hamnat i en svacka, det är ju rätt tydligt. Men kan inte säga att det är oroligt i laget. Det blir det först efter sju--åtta förluster i rad, sa LHC-målskytten Mattias Carlsson när vi pratade efteråt.
Det var förstås dystra miner i LHC-lägret. Självförtroende är som bekant en färskvara och det gäller att bryta den negativa trenden innan svackan blir alltför djup.
Nu var det bättre än i de senaste hemmamatcherna, men inte tillräckligt bra. Långt i från. Vet inte vad det är, men LHC verkar ha ett helvete mot lag som är svårt skadedrabbade.
Många av de övriga journalisterna undrade hur sjutton det står till med Daniel Henriksson. Nog för att han såg en smula osäker ut, nog för att han inte var lysande, men den här gången ska inte målvakten dömas för hårt. De två första målen var han chanslös på, det tredje såg billigt ut och det fjärde kom i tom bur.
På längre sikt är det dock tydligt att det krävs bättring. För att LHC ska gå hela vägen måste Henriksson spela upp sig. Så här långt är det många klubbar som haft ett bättre målvaktsspel.
Det är sanningen.
Minst lika allvarligt var annars att se tjeckstjärnorna Hlinka och Hlavacs uppgivenhet och taskiga kroppsspråk i slutperioden. Det finns ändå något som heter lön efter prestation och det är inte fel att kräva mycket av tjeckerna.
Inte varje match . . . men betydligt oftare än vad som är fallet nu.
Det får bara inte se så ut viljelöst och likgiltigt som det gjorde mot Färjestad.
