Idrottsgala i Konsert & Kongress i går kväll.
Första gången jag var där och inte jobbade.
En trevlig kväll i östgötsk idrottsglans.
Maten var god mat även om efterrätten tog slut efter två skedar. Laxen var utsökt. Thomas Johansson visade hur världsvan han blivit. Naim Terbunja hade snygg kavaj. Själva galan blev något lång till slut. Ralf Edström var lika hjärtlig som vanligt. Peter Johansson sjöng bra (fast han måste väl ändå vara trött på allt som har med Queen att göra?). Roger Ossmin, galageneralen, var ensam med fluga. När eldsjälen Lars Levin fick pris värmde det extra i hjärtat. Camilla Wallins svensktoppslåt var . . . sövande. Per Holmén, som fick Correns pris, tackade extra för den fina klockan. Inte många dansade. En sånggrupp (nåja) med två tjejer och en kille lirade historiens två sämsta Elvis-låtar, "CC Rider" och "Viva, Las Vegas" och gjorde ett lustmord på Lasse Berghagens "Flirtige Knut". Bosse K och Björn J snackade volleyboll. Bosse O dominerade som vanligt. Fredrik och Fredrik, Johnson och Gärdeman, hade koll. Jesper Hussfelt, konferencier tillsammans med Marika Eriksson, hade knappt sovit på två nätter innan.
Något mer?
Tja, LHC-kaptenen Joakim Eriksson sjöng/nynnade med till "I want to break free".
Själv tycker jag att "The show must go on" är en ännu bättre låt.
