En sak att förlora två matcher i rad.
Det är sånt som händer.
Men att på hemmaplan förlora två matcher i rad med 2--6 och 1--5 -- det är för dåligt.
Bee Gees-klassikern "Tragedy" spelades i sportradion i bilen på väg hem och det var nog många som tyckte att det var passande. Fast tragedi var naturligtvis att ta i, även om det absolut inte var godkänt.
Långt, långt därifrån.
Ju längre tiden gick, desto mer frustrerat och komplicerat blev det.
Ska du göra mål är det som bekant en rätt bra idé att inte bara snurra ute i hörnen.
Vet inte om LHC möjligen nu får betala för det så tuffa programmet med både elitserien och Champions league. Det såg onekligen både viljelöst och slutkört ut. Funderade på en sak däruppe på pressläktaren: hade det inte varit läge att matcha de så kallade energispelarna mer i en sådan här typen av match?
Säga vad man vill om Laumann Ylven, Jämtin, Carlsson och några till, men de kör i alla fall. Nu var Patrik Zackrisson klart bäst och visade mest. I övrigt? Tja, Jaroslav Hlinka visade stundtals klass men både han och Jan Hlavac hade alldeles för ofta alldeles för långa byten.
Om jag varit Lener hade jag bänkat den sistnämnde i sista perioden.
Om inte annat för att skicka en signal till övriga laget.
Men Hlavac var absolut inte ensam om att vara dålig. Backparet Saravo/Aalto hade inte många rätt och Daniel Henriksson hade en (ny) olycklig kväll i målet.
Det är några exempel.
Det finns fler.
Modo spelade smart, försvarade blålinjen och hade inga problem att läsa LHC:s intentioner i anfallsspelet. Det tog oftast stopp redan i mittzon när hemmalaget ständigt fastnade i fällan.
Bortahockey by the book.
Typ.
