Var på trevligt 50-årskalas i går kväll.
Tänka sig att farsan och hans orkester spelat tillsammans sedan 1961.
50 år!
Det är onekligen imponerande.
Bara synd att jag inte fått ett dugg av den musikaliska ådran.
Nåväl, hann just med att se färdigt tv-sändningen av Brynäs--LHC innan det var dags att ge sig i väg.
Måste säga att jag gillade vad jag såg.
Bra match.
Ett stabilare och mer kompakt LHC.
Det var mycket som såg bra ut.
Fredrik Norrena hade otur på 1--2-målet, men var kanon i övrigt.
Magnus Johansson bättre än på länge, Klas Dahlbeck tog för sig mer. . .ja, backsidan var överhuvudtaget vassare än under de senaste veckorna. Albin Lorentzon spelade inte så mycket, men bidrog med det han ska. Tuff, lite småelak. LHC behöver den typen. Inne på ett mål framåt, inget bakåt.
Två mål och en stark insats i övrigt av Pär Arlbrandt. Sebastian Karlsson nyttig som vanligt.
För att nu nämna några positiva detaljer.
Det fanns fler.
Samtidigt: en match är ingen match.
Nu gäller att visa kontinuitet.
Inte minst när tre kreativa förstärkningar är på ingång inom någon vecka. Man kan säga att LHC spelmässigt inte nått upp till några högra höjder så här långt. Helt rätt.
Samtidigt:
Det är när laget är ordinarie och alla på plats som det verkligen kan ställas krav på underhållning och bättre resultat.
/ PB
