Min krönika i torsdagstidningen:
Står i Cloetta center och funderar på det bejublade som för en och en halv vecka sedan utspelade sig på den svenska nationalarenan i fotboll. Utan superstjärnan Zlatan Ibrahimovic skrällde Sverige mot Holland i EM-kvalet och det går faktiskt att dra paralleller till Linköpings HC.
Låt mig förklara:
Ni minns säkert vad som hände i fjol?
Utan artisttjecker inledde LHC bättre än vad någon kunde drömma om. Så kom Jaroslav Hlinka och Jan Hlavac och det blev egentligen inte lika bra och vägvinnande någon gång under resten av säsongen.
Märkligt?
Ja.
Ologiskt?
Ja – och nej.
LHC blev inte sämre för att Hlinka och Hlavac kom. LHC blev sämre för att övriga spelare blev sämre – och glömde bort att göra vad de gjort tidigare. Kan vi spela på samma sätt även med tjeckstjärnorna? Kan alla jobba lika hårt även med tjeckstjärnorna?
Självklart borde det vara så.
Det blev inte så.
Där har Hans Särkijärvi sin viktigaste uppgift framöver.
Att hålla samman trupperna, att få alla att ta sina roller och fortsätta att göra det de är bra på. Att för många tror att de är Hlinka är ingen väg till framgång. Nya personer -- låt vara att de varit här i flera år nu – i en grupp påverkar hundra gånger av hundra dynamiken och hierarkin.
Det är samma sak med Zlatan. Sveriges bästa spelare ska förstås vara med i landslaget. Det är självklart. Lika mycket som han måste skärpa sig och visa rätt attityd och inställning, nästan lika mycket är det upp till de övriga att inte fastna i hans skugga.
Nu har LHC ytterligare ett års erfarenhet av hur frågan ska hanteras och det borde underlätta.
/ PB
