Ska man förhöra sig om läget är det alltid bra att ta ett snack med Fredrik Norrena.
Så, efter superviktiga 2--1 mot Frölunda, slog jag mig ned bredvid LHC-målvakten i ett i övrigt nästan öde omklädningsrum.
-- Viktigt och välbehövligt. Nu såg vi ut som ett hockeylag igen. Men fortfarande finns mycket att jobba med. För alla inblandade, sa finländaren och log sitt typiskt smygande leende som ofta dyker upp efter segrar.
Just så var det.
Efter en taskig början där Norrena höll LHC kvar i matchen var det mycket som var bra.
Många spelare som såg pigga ut. Fredrik Norrena och Robin Figren (han spelar i landslaget i vinter) bäst på plan. Två kedjor som skapade framåt. Figren, Erik Lindhagen och Mikael Håkanson hittade varandra direkt. Längre anfall än på sistone. Andreas Molinder helt okej som ersättare för Calle Söderberg. Spelmässigt bra insats av Pär Arlbrandt. Andreas Jämtin stark igen. Klas Dahlbeck allt bättre efter en halvdan start. Klart godkänd comeback av Martin Laumann Ylven. Ett steg framåt för Michael Holmqvist. Jocke Eriksson nyttig. Stark offervilja. Många täckta skott. Vunna närkamper.
Sen kan inte hjälpas att jag fortfarande har en känsla av att det för ofta känns en smula vekt i egen zon. En stor, stark och elak jävel skulle ge det här laget en dimension till.
Men det var en bra match mellan två bra lag.
-- Ingen tillfällighet att Frölunda tagit så många poäng, sa Norrena.
Rätt så.
/ PB
