60 minuter avverkade i Karlstad.
Antal riktiga heta LHC-chanser?
Noll.
Det blev 3--0 till Färjestad och inte ens den mest inbitne LHC-supporter kan påstå att det inte var välförtjänt. LHC saknade offensiv kraft och kreativitet och drog på sig för många utvisningar (har ni hört det förut?).
Inte ett enda riktigt skarpt målläge på hela matchen.
Det duger inte.
Nu ska också sägas att Färjestad var bra.
Tungt, försvarsstarkt och samlat.
Samtidigt: med en sådan snedfördelning som åtta tvåminutare mot bara tre för motståndaren är det inte ofta du vinner. Och den här gången kan inte ovannämnde LHC-supporter heller skylla ett dugg på domarduon.
Andersson och Sjöberg var bra.
Däremot går det att fortsatt kritisera för många onödiga LHC-utvisningar.
Som Martin Laumann Ylvens crosschecking i anfallszon, som Erik Anderssons slashing i mittzon, som. . . ja, det fanns fler.
Det duger inte det heller.
Det har sagts förut, men bör sägas en gång till:
Skärpning krävs.
Christian Engstrand var utmärkt igen, men hade otur och åkte ut för att han på tennis slog pucken mot läktaren. Det straffade sig. En och en halv minut och ytterligare en utvisning senare satte Hannes Hyvönen 1--0.
Ett misstag -- och mål.
Sånt är livet för en målvakt.
I en period tyckte jag ändå att LHC spelade helt okej. Inte så mycket konstruktivt framåt, men kontrollerat och hyfsat samlat. Efter det gjorde alla utvisningar att det blev för hackigt och för kraftödande för för många. Redan i andra perioden blev det soppatorsk.
Backsidan i stort ändå helt okej, med massor av speltid för både Magnus Johansson (27.57) och Niclas Hävelid (26.36).
Forwards? Nja, inget vidare. Hlinka och Hlavac fick en inte oväntad reaktion och spelade alldeles för svårt. Pär Arlbrandt syntes inte alls. Robin Figren och några till kom aldrig in i matchen. Sebastian Karlsson och Pontus Petterström fick slita häcken av sig i box play.
Bäst på plan: Färjestadsgutten Anders Bastiansen.
/ PB
