Sitter i tv-soffan och tittar på "Så mycket bättre".
Känns som det också går att applicera på LHC.
Två raka vändningar på hemmaplan.
Det som faktiskt kunde ha blivit noll poäng har trots allt blivit fyra. Och trots hackande spel är LHC fyra i den jämna tabellen.
Bra så.
Men:
Det är mycket som kan bli så mycket bättre.
Var lite märkligt efteråt när man pratade med diverse folk i LHC-omklädningsrummet. Nästan alla var nöjda. Nästan alla tyckte att det varit en rätt bra match.
Jag tyckte det inte då.
Jag tycker det inte nu.
Med all respekt för formstarka Växjö, som spelade smart och länge gjorde en nästan perfekt bortamatch -- med det här LHC-laget kan man på hemmaplan begära mer av kreativitet och anfallskraft.
Det känns fortfarande som det trevas efter att hitta de rätta konstellationerna och det konstruktiva spelet.
Nu var fjärdekedjan med Laumann, Karlsson och Olsson bäst, följd av tredjelinan med Figren, Lindhagen och Håkanson. Det är samtidigt ett underbetyg för de offensiva formationerna.
Frågade Hans Särkijärvi, tränaren, om han var nöjd med hur det föll ut med Michael Holmqvist som center mellan Hlinka och Hlavac.
-- Nej. Jag fick inte ut det jag ville, sa han ärligt.
Å andra sidan gjorde Hlavac mål.
Igen.
Och avgjorde.
Igen.
/ PB
