Vet inte hur många hundra platser det finns i pressrummet vid arenan, men jag lyckades med konststycket att slå mig ned just där Leif Boork brukar sitta.
Eller snarare brukade sitta.
Men han tog det som en man.
-- Märkligt vilka vanemänniskor vi är, sa han och skrattade.
Jag sa att han kan få sitta där i morgon igen.
