Pust.
Har varit några intensiva timmar efter LHC-upptakten i Cloetta center. Antar att det inte undgått så många att Fredrik Norrena återkommer efter ett par år i exil. Jag gillar värvningen. Norrena ger och tar energi -- men känns som någon att bygga laget kring.
35 är ingen ålder på en bra målvakt.
Lyckades få tag på finländaren i telefon för ett par timmar sedan.
Han var sig lik.
-- Enormt inspirerande och motiverande att komma tillbaka till Linköping. Men jag vet ju att det är många som kräver mycket av oss målvakter. Inte minst ni. Det känns ibland som det inte ens skulle räcka med ett heltäckande plexiglas, sa Norrena.
Han skrattade.
Många journalister har blivit utskällda av Fredrik Norrena.
Jag också.
Han har efter förluster slagit igen dörren till omklädningsrummet, han har undrat hur sjutton man kan skriva si eller så – men det är svårt att inte gilla honom.
Alltid ärlig och med något vettigt att säga.
Och ganska ofta kommer också den där glada blicken och det smygande leendet.
Vi pratade ganska länge (resultatet ser ni papperstidningen i morgon) och kom bland annat in på hur han och Tony Mårtensson haft koll på LHC:s öden och äventyr från Kazan.
-- Jodå. Vi har följt LHC med förstoringsglas, sa Norrena.
