Snart dags att cykla in till jobbet.
Tolv timmars redigeringspass väntar.
Såg om tv-inslaget från minnesceremonien för Stefan Liv i Jönköping och reagerade på samma sätt som i går.
Jag kan inte hålla tårarna tillbaka.
Jag kan inte förstå.
Den smärta och sorg som så många går igenom är så påtaglig att den träffar rakt i hjärtat. Ett helt jävla hockeylag gick upp i rök den där hemska onsdagen i Jaroslavl.
Det går inte att förstå.
Nu måste säkerheten i det ryska inrikesflyget förbättras.
Men det är redan för sent.
Åt helvete för sent.
