Det har varit en tung dag.
Du tror du är luttrad, men det är du inte.
Det känns så hårt. Så brutalt. Så orättvist.
Stefan Liv död i en flygolycka i Ryssland tillsammans med alla lagkompisar i Lokomotiv Jaroslavl.
Det är en ofattbar tragedi.
En hel hockeyvärld har sorg.
Nu har det gått ett antal timmar sedan beskedet, jag har hoppat in några timmar för att jobba -- men det känns fortfarande så svårt att samla tankarna. En iskall vind sveper in i hjärtat och ögonen tåras när jag tänker på det som hänt och på Stefans hustru Anna och deras små pojkar Harry och Herman hemma i Jönköping.
Jag ska inte påstå att jag kände Stefan Liv, det gjorde jag inte, men jag träffade honom några gånger, och det var omöjligt att inte gilla honom. Spontan. Underfundig. Bäst när det gällde.
En vecka till elitseriepremiären.
Just i denna stund känns det ärligt talat inte som det betyder någonting.
