Det blev match och det blev ungefär som man kunde förvänta sig.
Men för mig var inte de bestående intrycken att Robin Figren var bäst på isen, att Christopher Fish gjorde en debut som lovade mycket mer eller hur man kan göra bara ett mål på 26 skott på en period.
Nej, det var fyra andra händelser som etsade sig fast:
Den tysta minuten före nedsläpp och. . . ja, det var verkligen knäpptyst.
Gåshudsframkallande.
Den dignande blomsterprakten på minnesplatsen över Stefan Liv i Cloetta center.
Mäktigt.
Christian Engstrands sex bokstäver bak på målvaktsmasken.
RIP LIV.
Vila i frid.
Och framförallt:
Framför en bild på Stefan Liv lyste ett ljus i foajén. När Magnus Johansson kom till arenan vid klockan fem smög han sig fram och placerade en bukett med gula rosor på det lilla bordet.
Som om han obemärkt ville hedra sin kompis utan att någon annan skulle se.
Vackert och rörande i all sin enkelhet.
